Gästjakt i Ånge

Under veckan som gått har vi gästjagat i Nedansjö, utanför Ånge. Vädret slog om och det blev -10 grader och snö. Eftersom det var en samlingsjakt för de jaktguider som hållit i älgjakten under september så blev det inget släpp för min gråhund, men jag fick lära mig en hel del genom att vara med och se hur andra hundförare tänker kring jakt med ställande hund - och det är alltid kul att se hur andra hundar arbetar.



Ett fint pass utöver ravinen -10 grader och nordvästlig vind

Det är också intressant att studera hur olika jaktlag lägger upp jakten, vem som tar initiativen och hur de lägger upp arbetet efter skott. I mitt jaktlag i Rovaniemi bryter vi alltid jakten när en älg är fälld, men det beror kanske mest på att det är ett mindre jaktlag och alla resurser är värdefulla. Vi har förmodligen inte ett enda markerat pass där, men vi har inte heller så många som gästjagar. I Djupsjön är vi mellan 8-15 st som jagar. Jakten där är mer traditionell. Man jagar 3 timmar och gör sin eld, bryter och tar nästa såt. På ett sätt gammalmodigt, men har ju så klart sin tjusning.

Under helgens jakt var vi ca 10 st som jagade, varav 4 ekipage. Det gjorde att jakten och pass skyttarna fick ett helt annat flyt än vad jag är van vid, jakt från nio till fem. Det är klart en fördel att vara ett par stycken i skogen, så man kan omdirigera pass under dagen, följa upp observationer och ta hand om det som fällts. Det kräver en del planering, väl markerade skjutriktningar, röjda skjutgator och markeringar ut till passen.

Jag är van att själv gå som hundförare, och därmed bli först på plats vid älgen efter skott. Den här dagen fick jag snällt sitta kvar och vänta på att hunden med hundförare skulle komma efter jag sköt på en älg som försvann bakom en kulle. Det var inte alls kul att inte se hur det såg ut där älgen låg, men man måste låta hundförare och hund göra sitt jobb - och de gjorde faktiskt ett riktigt bra jobb. Älgen gick upp ur sårlegan och gick med hunden rakt på en pass skytt där den blev kvar.



Pinntjur med brutet horn, så tagg antalet kan ju låtas vara osagt
 

Sista jaktdagen var minst lika kall. Under morgonens första släpp fick jag följa med ett ekipage och se hur jämthunden Tyra arbetade. Alla hundförare har sitt sätt att läsa hunden, men det är inte så många som har erfarenhet och nerver nog att låta hunden söka av och arbeta med älgen. Det kräver mer än ett gott samarbete med hunden för att bli framgångsrik, även om vissa får det att låta så lätt ibland.

Sista jaktdagen gick jag med i ett ekipage. Tät granskog och nyfallen snö. Inte de bästa förutsättningarna i och med att vi inte såg ett enda älgspår i den såten.